Häromdagen trängde ett enträget och högljut tutande genom studieron på våning tre i J-huset... om och om igen dånade denna domedagsfanfar genom våra medvetanden. Och.. det kändes hemtrevligt. Jag är nämligen uppvuxen precis intill en gammal brandstation. Detta innebar bland annat att man fick hänga med brandmännen när de backade in brandbilarna (vilket gjorde hela brandbilsgrejen hyfsat trivial för den unge herr Hultgren, gäsp, de där ser jag ju varje dag, big deal), och att de fina gammla fönsterrutorna i villan bokstavligen skallrade när "flyglarmet" dundrade igång första måndagen i månaden, detta eftersom tutan satt ungefär 30 meter bort, högst upp i brandstationens höga tegeltorn. När jag var runt 13-14 år rev de stationen för att ge plats åt ett bostadshus och samtidigt ge brandmännen en lite modernare och inte fullt så fuktskadad arbetsplats... Och jag saknar än idag den där bröstkorgsomskakande fanfaren.
I sommras plåtade jag ett reportage om den lokala motsvarigheten till vårt flyglarm. Här kallar de visst tutan för "Hese Fredrik". Det var väldigt intressant att få besöka brandstationen och se den från alla vinklar och vrår, samt ett litet besök på larmcentralen. Själva anordningen för tutan var tyvärr ganska trist, ett enkelt skåp med en datorskärm, en sambandscentral (i sagda skärm) och en liten röd låda. Den röda lådan räddade upp det hela då det krävdes att man vred om en nyckel i bästa James Bond-stil här för att få igång larmet. Jag hade gärna sett lite röda lampor, stora kontrollskärmar och en stor röd knapp (och nyckeln, förståss). Men man kan väll inte få allt, antar jag.
Kan förövrigt avslöja att brandmännen förvarade en ytterst utdaterad julgran på sin vind.
Till höger syns hur reportaget såg ut i Sundsvalls Tidning. Som sagt, inte så värst mycket att jobba med som man kunde tro, men det blev ju något i alla fall.
Tog ett litet avbrott från studierna idag för att jobba för Göning som jagade hare i de Indalska skogarna. Alltid trevligt att komma tillbaka till redaktionen. Bildredaktörsjobbet skiljer sig en hel del från det väldigt utåtriktade fotografjobbet, man sitter mest på sin stol hela tiden, den friska luften ser man genom fönstergluggarna som mest av allt liknar fönstren i en fängelsecell. Men det finns fördelar också, kundkontakt till exempel. I början var det rätt jobbigt, med folk som ringer och klagar på saker man inte har en aning om (varför ringer man till bildavdelningen när tidnignen inte kommit på morgonen..?). Men nu.. nu är det riktigt kul! Att sälja bilder och hjälpa folk med vad det nu kan vara, det känns rätt bra. I dag sålde jag t.ex min egen bild som jag tog i måndags! Skönt att få lite bekräftelse från läsarna engång ibland.
Här är en faksimil på den poppulära Ångeartikeln.. den stora breddaren som skeppades iväg.
Håller för fullt på med att fixa bilderna från i fredags då jag plåtade Jocke och Björling i studion i skolan, får ju passa på medan man kan! Min kamera är väll inte den ultimata studiokameran.. men den krigar på efter bästa förmåga. Var lite ringrostig, men efter ett tag kändes det bekvämt igen och ljuset satt där jag ville ha det.
Har jobbat en dag på ST idag, känndes bra att vara tillbaka och gjorde ett par sköna jobb. Mer om det när det är i tidnigen. Kan dock medela att Ånge inte visar sin bästa sida när det är fulkomligt dränkt i snöslask.
En bild från studion då ja:
På bild - Joakim Gerhardsson http://www.joakimgerhardsson.se/
Har velat mycket fram och tillbaka med det här bloggandet... flyttat från sida till sida och kört på ett tag för att sedan ge upp. Nu provar vi igen, denna gång på min egen hemsida, kanske kan de leda till lite mer frekvens i uppdateringarna?
